Tankar skrivna i ord

Jag har aldrig varit rädd för döden.
Jag har alltid vetat att det sker för oss alla.
Men när du försvann, då blev jag rädd.
Den tog dig alldeles för tidigt.
Även fast det var det du ville.
Men Daniel, jag har tänkt efter.
Jag är, som förut, inte rädd för döden längre.
Precis som många andra säger;
Du finns ju där uppe och tar emot oss.
Tar emot oss när det förr eller senare blir våran tid.
Tack Daniel, tack för att du finns där ♥
Men fan för dig, fan för dig att du gjort så här..