Tankar skrivna i ord

Jag saknar dig. Nej jag saknar inte dig. Jag saknar det vi upplevde tillsammans. Det du gav mig. Det du lärde mig. Jag saknar din personlighet. Din knäppa existens. Jag saknar inte dig, men det runt om. Du gav mig fina minnen. Fina upplevelser. Saker jag inte kommer glömma. Än idag dyker du upp i tankarna helt utan anledning. Du fick mig att le. Även fast jag innerst inne hatar dig för allt du gjort och sagt, så får du mig fortfarande att le. Jag beundrar dig nästan för att jag slapp fälla en enda tår för dig, trots att du sårade mig som aldrig förr. Smärtan fick mig att vakna. Smärtan fick mig att inse. Smärtan gjorde mig så förbannad att ögat förblev torrt.. Trots detta saknar jag det runt om dig. Nej varför ljuger jag för mig själv? Det är ju sant; Jag saknar dig.