bara för dig
Nu kommer det, varsågod!
Alla stunder, minnen, ögonblick. Var detta i onödan? Känns så nu. Svek. Tårar. Faskheter. Ingenting står längre rätt till när det gäller dig. Tyvärr är jag inte ensam om att se det här. Du behöver förändra dig. Jag älskade våra stunder, alla roliga minnen finns kvar. Men tror faktiskt att de snart kommer rinna ut i sanden, precis som orden "du och jag" gjorde. Djupt inom mig vill jag inte det här, men jag har insett att det är enda utvägen. Jag orkar inte mer. Du har förstört många fina kvällar och många fina minnen. Även många fina planer. Jag har samlat på mig sår från dig under tidens gång och dessa sår höll på att läka när du rev upp dem igen. Detta är sår du inte såg, sår jag höll inom mig. Jag förlät dig, jag gav dig en chans. Visst kan jag erkänna att jag aldrig sa det högt till dig, men är man så nära vänner som vi var så borde du märkt det på mig. Jag öppnade mig, jag sa mina ord. Dessa ord verkar bara ha flugit rakt igenom dig, vilket gör att det kommer förbli som det är nu. Vi går skilda vägar. Du sårade mig och det kommer alltid finnas hos mig. Även om du ändrar dig så finns det kvar. Jag ville fortsätta med dig, men nu har jag gett upp. Det är borta nu. Allting. Det tar emot mig att säga detta, men är du nöjd nu? Tror du har gjort allt detta med avsikt för att få stå i centrum. Tyvärr nappar det inte på mig längre. Jag tror inte på någonting som slinker ur din mun. Allt du sagt kan lika gärna varit en lögn. Du sårar alla i din omgivning, men vissa förstår det tyvärr inte fören det är försent. Så var det för mig. Man säger ju att kärleken gör en blind, och jag antar det gäller kärkeken också. Jag öppnade mina ögon och såg det rätta du när det redan var försent. Tragiskt men sant. För ditt eget bästa så hoppas jag du ändrar dig. Annars kommer du en dag stå ensam kvar - och innerst inne vet till och med jag att du inte är värd det.
Alla stunder, minnen, ögonblick. Var detta i onödan? Känns så nu. Svek. Tårar. Faskheter. Ingenting står längre rätt till när det gäller dig. Tyvärr är jag inte ensam om att se det här. Du behöver förändra dig. Jag älskade våra stunder, alla roliga minnen finns kvar. Men tror faktiskt att de snart kommer rinna ut i sanden, precis som orden "du och jag" gjorde. Djupt inom mig vill jag inte det här, men jag har insett att det är enda utvägen. Jag orkar inte mer. Du har förstört många fina kvällar och många fina minnen. Även många fina planer. Jag har samlat på mig sår från dig under tidens gång och dessa sår höll på att läka när du rev upp dem igen. Detta är sår du inte såg, sår jag höll inom mig. Jag förlät dig, jag gav dig en chans. Visst kan jag erkänna att jag aldrig sa det högt till dig, men är man så nära vänner som vi var så borde du märkt det på mig. Jag öppnade mig, jag sa mina ord. Dessa ord verkar bara ha flugit rakt igenom dig, vilket gör att det kommer förbli som det är nu. Vi går skilda vägar. Du sårade mig och det kommer alltid finnas hos mig. Även om du ändrar dig så finns det kvar. Jag ville fortsätta med dig, men nu har jag gett upp. Det är borta nu. Allting. Det tar emot mig att säga detta, men är du nöjd nu? Tror du har gjort allt detta med avsikt för att få stå i centrum. Tyvärr nappar det inte på mig längre. Jag tror inte på någonting som slinker ur din mun. Allt du sagt kan lika gärna varit en lögn. Du sårar alla i din omgivning, men vissa förstår det tyvärr inte fören det är försent. Så var det för mig. Man säger ju att kärleken gör en blind, och jag antar det gäller kärkeken också. Jag öppnade mina ögon och såg det rätta du när det redan var försent. Tragiskt men sant. För ditt eget bästa så hoppas jag du ändrar dig. Annars kommer du en dag stå ensam kvar - och innerst inne vet till och med jag att du inte är värd det.
Tyck till
Trackback
