Tankar skrivna i ord

Jag hade precis blivit nöjd med mitt liv. Lyckan fanns. Sen träffade jag dig. Detta lät precis som att du fick allt att bli dåligt men så är det absolut inte. Du är rolig, charmig, ja du är helt enkelt underbar enligt mig. Du fick mig att må bra. Livet kändes ännu bättre än innan. Speciellt i din närhet. Har inte skrattat så mycket på länge som jag gjort i din närvaro. Du är knäpp och jag gillar det. MEN. Sen kom känslorna. Det är alltid samma sak som ska förstöra min lycka. Visst är det härligt att vara kär. Det pirrar sådär skönt i magen och man går omkring med ett leende på läpparna  i princip hela tiden eftersom tankarna endast faller på den man tycker om. Nackdelen med att vara kär är att man tar minsta lilla sak som ett tecken, ett tecken på att man hör ihop. Att man har en framtid tillsammans. Är man kär gör man dessa små, små tecken till större än vad de egentligen är. Det gör iallafall jag och just nu hatar jag det.

Mådde bra, såg fram emot en vecka på sjön med familjen. Sen kom känslorna. Det enda jag tänker på nu är dig. Du finns där oavsett om du, jag eller nån annan vill det. Just nu vill jag bara gräva ner mig. Fick ett sånt där litet tecken av dig som vällde upp och fick mig flyga på rosa moln. Lycka! Dock bestämde jag mig för att det bara var falska ord. Vilket skulle göra så jag ej blev ledsen ifall det inte var äkta. Det gjorde så jag iallafall kunde somna i natt, dock efter några timmar. Men nu idag när jag vet att det antagligen bara var fylleord så gör det ont. Vill fråga om det var sanna ord men är rädd för svaret jag kommer få. Åh suck. Jag förstår inte. Jag hade ju bestämt mig! Men för att återgå till saken. Bara tanken på dessa sjödagar nu, utan dig (eller nån av mina vänner för den delen!) får mig att må dåligt. Jag får ångest. Vill vara hemma. Finnas där ifall du får för dig att vilja ses. Jag kommer sakna dig. Ditt skratt. Din knäppa existens. Allt. Hör av dig. Snälla.