jag vet att du vet
Har precis läst igenom alla kommentarer du fått om begravningen. Fint. Så många som bryr sig. Läser allt om dig varje dag. Finaste jag saknar dig. Det finns en ångest inom mig. Den kommer jag alltid bära med mig. Ångesten om att inte ha gått på din begravning. Jag hade inte klarat det. Inte klarat av att inse att du är borta för alltid. Inte kunnat säga farväl. Jag ville inte. Jag kunde inte. För mig är du inte borta. För mig är du på semester. För vi kommer ses igen det vet jag. Förlåt för att jag inte närvarade. Men jag vet att du vet.. Visst?
Tog en lugn kväll igår. Väldigt behövande. Men ikväll ska jag ha kul, bara för din skull Daniel. Jag vet att du vill det. Du vill inte att vi ska gräva ner oss. Hur lätt det än är. Jag vet att du vill att vi ska ta vara på livet. Ha kul och gå vidare. Men det är svårt och det vet jag att du vet. Daniel du, solen, sken så fint igår och trots det gråa vädret som direkt efter begravningen kom till oss alla, så vet jag att du lever vidare med oss. Snart kommer du, solen, fram igen. Snart. Tills dess ska jag försöka skina så mycket jag kan. Bara för din skull. Jag ska hjälpa dig att sprida glädje på jorden tills vi får se dig igen. Jag lovar.
